Haru kunde knappt tro på sitt öde. Hans händer och fötter var fastspända, nittlade till en stolpe, och två extrema varelser satt på honom som sa att han skulle få en livstidsgåva. Öppna bredvid, sa en av dem, och han gjorde det. Den hetaste avföringen, strömmade obehindrat från hennes trånga analöppning, som hon kliade av och släppte ut mer. Rummet luktade som gammal fisk och sur ris, och varelserna skrattade åt mannens reaktion på avföringen. Med hans mun fullständigt täckt av avföring, vände de honom och tvingade honom att töa den avföring som föll till golvet. Hans hud piffade från den hårda piskningen de hade gett honom, och hans kropp längtade underligt efter mer.