Min skitätande slavkvinna har precis ätt morgonmat med frukt och skit. Jag är glad över att hon hoppar upp och springer för att väda, det är alltid skönt att se henne i sådan stämning efter att ha ätit mitt avföring. Med glädje, medan hon grimaserar och ställer sig vackert framför kameran i duschen, sköljer hon bort avfallet. Jag har fostrat en riktig perversling, nu är det hennes essens, hennes öde. Hon njuter av allt, njuter av avföring, och även en enkel handling som att duscha kan bli ett teaterspektakel. Jag älskar min toalettslavinna, min skitätare.