Vi, jag och en väninna till mig, är tramplingartister och idag har vi roligt krossande denna mänskliga mattan under våra klackar. Det är bara början, eftersom vi fortsätter med våra i strumpor inlindade fötter. Hans ansikte, instängt i ansiktsboxen, försvinner när vi båda står ovanpå honom. Känns det igenatt vi är ett nära knutet par?