Jag sitter på soffan och har en bok i min hand. Jag bestämde mig för att läsa lite innan jag somnar, men… jag saknar något! Självklart saknar jag en stödjepall för mina fötter! Så ropar jag på min dörrmatta och får det att ligga ner under mig. Jag säger att jag vill läsa och det går ju i sänder att det inte ska störa mig, men det får bara vara min fotstol. Så börjar jag läsa, med att sätta på Stuart Weitzman-stöveln på hans huvud. Jag ignorerar det fullständigt tills jag beordrar det att ta av mina stövelar. Nu är jag ännu mer bekväm, bara i min grå strumpbyxor. Min dörrmatta andas inte, det lider bara. När hostorna blir allt fler och jag inser att det är dags att sova, skickar jag bort det.