Efter en stund ser jag en vän till mig och vi båda bär strumpor. Slaven hälsar oss och eftersom jag känner mig bättre än vanligt tillåter jag honom att kyssa mina fötter. Men jag känner på mig – den där dumskallen har dragit i en tråd på mina strumpor och sparkat sönder dem. Man kan inte vara mer oduglig, du måste alltid vara grym. Min vän och jag tänker nu ge honom en läxa, att trampa på honom utan nåd!