Jag befinner mig i kontoret och arbetar på datorn. Så uppslukad i min arbete märker jag inte att jag känner mig lite obekväm och bestämmer mig för att ringa min dörrmatta. Den är kraftig och jag är säker på att genom att placera mina fötter på den mjuka kommer jag att känna mig bättre. Jag låter den lägga sig ner under skrivbordet och gör mig bekväm på den. Redan känns lättnaden. Att ha en mänsklig dörrmatta vid ett kontorsarbete är nästan essentiellt. Och den kysser mina sulor också och dyrkar mina skor! Trött på datorn bestämmer jag mig för att göra något annorlunda. Jag reser mig, går över skrivbordet och trampar på den. Jag trampar på den och klackarna sänker sig väl in i magen. Jag har lite roligt på det sättet. Jag får av mig skorna och fortsätter att trampa på den, men inte bara på kroppen nu även på ansiktet. Det är dock bedrövligt att arbetet kallar… Jag beordrar den att sätta på mina skor igen och går iväg…