Jag befinner mig på tatamimattan tillsammans med min vän Dula och vi är redo för en träning med punchingbagen, en riktig punchingbag… Hans uppgift är att ta emot våra slag i tystnad och jag måste säga att han gör det väl, det är inte lätt att motstå kraften bakom våra slag. Knä, slag, många sparkar men framför allt benstrypningar med våra muskulösa ben som i tur och ordning immobiliserar honom medan en av oss laddar av slagen. Inom några minuter faller han samman på mattan men även där fortsätter vi att slå honom eftersom vår träning inte slutar förrän vi båda har klättrat upp på honom för att visa vår segerställning.