Gabriella och jag har lekt länge med vår häst, som nu fungerar som en fotstol medan vi relarar oss. Slaven är dock verkligen utmattad, han börjar klaga och ber oss att vila: aldrig gör begäran till två herrskor som oss, kommer att han snart ångra det … Gabriella klättrar omedelbart på hans rygg men den här gången är det inte för att rida honom, hon vill hålla honom väl medan jag sätter mina fötter i hans mun. Jag trycker in och Gabriella på den andra sidan pressar på huvudet, slaven kan knappt andas och börjar drota grovt över min strumpa. Gabriella går till min plats, hennes fötter är mindre men hon glider in båda, sprider slavens mun medan jag trycker honom med min vikt och håller honom vid öronen. Till slut använder vi honom som en dörrmatta för att torka våra fuktiga fötter sålunda med hans saliv men efter en stund lämnar vi honom kvar på marken och går och byter våra strumpor.