Min toalettjänta uppskattar att hylla sig själv. Hon vill nu att jag ska skita i hennes mun, på hennes ansikte, på hennes kropp och smeta i henne överallt med skit. Hon tittar på sig själv i spegeln, täckt av skit, med ett lyckligt leende på ansiktet. Jag låter henne dansa överallt täckt av skit, göra sina hemläxor täckt av skit. Och lukten, lukten, av den får henne att smälta och flöda, bli upphetsad och alltid på nerven. Jag vänd mig bort och hon har genast tagit i en leksakspenis och leker med den, suger. När och då får hon röka och hon andas lättat in bland tobaken och skiten. För henne är skit numera gudomlig mat och synnerlighet. Hon har blivit en verklig perversling, skitätare, smutsig toalettstammela.